Mina första tankar om tomten går tillbaka till en jul i mina tidiga år. Jag sitter på parkettgolv indränkt i fett mycket klappar. Den här snubben jultomten var det ioförsig inget snack om. Alla släktingar var stolta över att berätta att just dom köpt en viss gåva. Så jag förstod direkt att den kom från dom. Tomten var ju liksom bara en Brinkenstjärna i det hela. Julens egna manager. Nissarna var hans arbetare. Som flitigt rapporterade in till tomten. Har aldrig borstat tänderna så noga som innan juletider. Denna tomte. Fan vart kom han ifrån? Finland snackades det mycket om. Men alla vet att finnar lirar hockey och super. Det gjorde aldrig vår tomte. Vår tomte hade mörka ögonhålor. Så jag tänkte Japan. Snubben käkade ju RISgrynsgröt och inte mannagrynsgröt. Och gissa vad dom RÅKAR käka fett mycket av i japan? RIS! Just det! Så tjockisen var japan, och hade en jävla struktur över 45 strategiskt placerade småsoldater i mitt hem. Nu är det inte så att julenissarna ser gulliga ut i vårt hem, nej dom ser rent ut som demoner från underjorden

Det värsta med den här snubben, tomten, var att man måste göra massa tjafs i hans ära. Klä ut sig till pepparkaka, för tomtar äter pepparkakor. Sen ett år fick man klä ut sig till tomtenisse, elitstyrkan i mina ögon. Nåt år fick vissa i dagisgruppen gå som stjärtgossar. Och nu vet jag vart homosexuella tvestjärtar kommer ifrån också. Dagis.

Tomten var i mina tidiga år alltså en struktur, makt och kontrollgalen japan. Tjock dessutom. Bror min förundrades över hur tomten kunde dela ut klappar till ALLA barn samtidigt. Väldigt bra noterat.
Jag själv gick inte så långt. Tänkte inte i dom banorna. Jag tittade bara på kälken grannen hade. Sen föreställde jag mig 14 renar som drog den, plus en fet tomte, och alla barns gåvor, på himlen. Jag må ha vart liten, men jag var inte dum. Man kan inte flyga. Punkt. Jag trodde stenhårt på tomten, men inte på att han kunde flyga.

Åren gick och jag växte i samspel med denna tomte. Ett år var jag fett lack på honom och försökte försvara min gråtande bror genom att banka ett gevär i golvet och skrika till tomten. Fight or flight som det heter inom djurvärlden. Karln slet helt sonika upp vår ytterdörr. Plingade inte ens. Mor min hade redan nu lärt mig att alla med god vilja plingade eller knackade innan dom gjorde entré.

I 1:an skulle vi skriva önskelistor. Det var här jag förstod att tomten inte var en ängel, utan drev någon sorts hälerifirma.
Jag var ju inte dum. Så jag skrev upp alla materialistiska ting jag ville lägga beslag på själv.

Sen en dag kom bror min, julen 93 vill jag minnas, in i mitt rum och bad mig hänga med till förrådet. Vi gick in där. Jag tätt bakom honom och undrade över vad han hade att visa mig. I säcken han presenterade för mig låg en massa röda saker. Vid närmare inspektion såg jag att det var tomtekläder och en mask. Jag tänkte att nu jävlar är det klippt. Dom har lönnmördat tomten och gömt kroppen här. Sen tänkte jag att, nej vänta, det är ju bara en mask? Sen stod världen stilla några minuter. Sanningen var för stor att hantera.

Varför? Varför skulle mina föräldrar, deras föräldrar, alla mina vänners föräldrar, lärare, fröknar, och andra viktigt uppsatta personer i mitt dåtids samhälle blåsa mig så stort? Tomten var en bluff.

Strax efter denna tragedi fick jag även veta att Afrika inte var ett land, och att Amerika och Afrika INTE är samma sak.
Min världsuppfattning ändrades totalt. Svart blev vitt. Tomten dog. Bambis morsa dog. Varghundens morsa dog....

Ur denna tragedi reste sig en starkare. Klokare, och mindre lättlurad Harris. Som varken trodde på tandfén eller andar filurer som påstods kunna göra BRA saker för en.

Om man nu lär barn att tomten är på riktigt, år på år på år. Och sen bara låter barnen syna bluffen. Varför tycker äldre generationer då det är konstigt att barnen ifrågasätter andra lärdomar? Dubbelmoral det här med jul.

BTW
Ge tomten sin gråa färg istället för Coca-Colas röda.