Idag var dagen, några oskyldiga klick, tipp tapp, så var min gamla MS paint skapade huvudbanner borta på bloggen. Med svetten rinnandes i stjärtskåran och gråten på kinderna gjorde jag det enda rätta. Jag använde den redan söndermisshandlade tredje vokalen och skrev Web efteråt. Efter lite playtime framför iWeb sitter jag här nu med ett resultat jag inte vet hur jag ska publicera eller ens arkivera. Så det sket sig, istället för ni fortsätta titta på den här tråkiga jävla bloggjävelns sida. Vit, vanlig, svensk.  Det är livets hårda skola, klicka, gör fel, börja om, och lär! Ungefär som skrubba knäna när man lär sig cykla.
Hursomhelst, om någon lyckas läsa detta är det ett mirakel, och en nystart av en utdöende sak, min jävla blogg. Inga fler mörka sidor nu. Skål!