Perrongen var helt tom förrutom mig, min ensamhet, och en flygvärdinna. Tog så hög fart att hälften vore nog. Sen åkte jag bara, längs med hela perrongen. Tjugo meter framför mig var det lite glansigt på golvet. Fukt och vatten har jag vart med om förrut tänkte jag, men tamejfan så fel jag hade. Det var gyttjeliknande gegga som droppat från taket. Minns nu gott folk att jag är i en stor grotta under marken, så det är riktigt snuskigt det som droppar. "Stå rakt och sväng inte"; tänkte jag. Jo tjena. Det funkade ju jävligt bra. Gud själv slet ner mig med brutal kraft. Det var som i en tung kungfu rulle. Kablääm, nere för räkning. Kändes som en kyss av en långtradare. Rätt ner i perrongen. Longboarden sticker som ett skott ut för kanten och ner på rälsen. Precis som i ett dåligt förhållande så agerar jag först och tänker sen. Jag reser mig upp och hoppar ner på rälsen för att rädda min darling som just kastat av mig från åkturen. Klockan är 05:23, jag har redan missat mitt igentliga tåg, jag är täckt i skit och luktar gödsel. Glad påsk.‏