Resenärer som sitter på tåget och inte vill dela med sig av sitt privatliv genom att prata högt i telefonen och istället skickar sms är trevligt. Nyligen hemkommet folk från resor. SMS:ar sina närmaste, ett kodak moment utan dess like, men tyvär ingen kamera. SMS smattrar in i folks fickor och dom får världens leenden. Vuxna och igår, en pensionerad rackare, som sitter runtomkring mig. Förtrollade av små elektroniska apparater som vibrerar och spelar Jamba Hits. Sen jävlar sätter fingrarna igång och svarar. Alla sitter och flinar. Det skulle kunna vara världens mest iscensatta aktion. Men det är helt äkta. Folk som är så skygga igentligen sitter helt uppet och vrålflinar över sms. Kung sätt att komma till och från jobbet alltså. Alltid glad.