Jag brukar drömma mycket, och konstigt. Men även jag vet var gränsen för "normal" dröm går. Inatt någon gång drömde jag världens längsta dröm, och det sker vanligtvis på bakfylla med vätskebrist eller i feber. Jag var ett lejon. Inte i Afrika. Utan jag var ett lejon, på en djurpark. Ett maffialejon. Av någon anledning hängde jag och mina homies på ett tak och diskuterade affärer, för där kunde inte skötarna se oss. Ute på en av mina vanliga rundor så ser jag en lite nyckelknipa som jag haft i jobbjackan IRL i snart 2 år. Kallar den min voododocka. Liten, av tyg, ful som stryk. Nu i drömmen fick denna liv, och stack. Jag var helt förkrossad, men ändå glad. Sen åkte vi pansarvagn och drack sprit. Livet lekte. Tills vi kom till elefanterna. Åh, vilket blodbad. Har ni sett 300 eller? Det här dubbelt så grisit, kalla det 600. Svansar, snablar och jumboöron låg utspritt över hela skogsdungen. Jag visste att jag var halvvaken, men jag hade en feberfrossa som hette duga. Så jag fortsatte vara i mitt tralaland tills nu. Då jag vaknade. Och när jag vaknat har jag drömt lejondrömmen sen sist jag vaknade till, alltså runt 8 snåret. Nu var klockan 12:59. Bra grej! Tummen upp! Nu ska jag genast sätta mig ner och skriva ner drömmen, och sälja den till någon regissör som trippar på LSD, han lär gilla det. Ringde nyss till legevakten och checkade hur lång tid jag hade kvar. Dom sa att jag borde komma in om det blev värre. Vanlig influensa var hårdare än svininfluensa. Jag krystade fram och gav födsel till ett riktigt magskratt. Så började hon skratta. Så sa jag, men om du nu säger att jag inte har symptomen för svininfluensa, och att svininfluensa inte är lika hård som vanlig influensa. Så är det här bara dåliga nyheter du ger mig va? And then we had a laugh. Scen.