Det ringde från jobbet runt 22-tiden igår. De undrade om jag kunde komma en timme tidigare och skicka ett tomt flyg till Arlanda. Självklart kunde jag det. Efter detta samtal hade jag svårt att somna. Vet inte varför. Kanske för att jag vart helt uppspelt på att det ska vara så JÄVLA svårt att köpa en iPhone? Jag kan fan casha den rakt av. Men neeej, det ska göras kreditupplysningar, testa blodprover, räkna ut massa andragradsekvationer och tamejfan forskas om min historia mängder av dagar innan jag kan få en. Jävla Netcom. Nu vidare...
Jag ligger och drömmer att jag har försovit mig, och missat att komma tidigare, och även missat den tidigare starttiden, 06:00. Shit. Stress. Jag blir helt uppspelt och jag får sådan ångest att jag vaknar i ett ryck, och tror att jag försovit mig. Men då är klockan bara 03:40. Så jag blir överlycklig, tänker att jag ska kliva upp innan alarmet ens hinner starta. Så jag ligger i sängen, med vetskapen om att jag vaknade självmant, och att jag bara ska tjilla någon sekund och dra mig. Alarmet räddar mig ju även om det skulle skita sig. Jag har ju tillochmed 3 alarm inställda nu. Råkar somna, sover riktigt gott. Och vaknar 05:33. Wow.
Nu visste jag inte om detta var dröm eller verklighet, då det just inträffade någon timme tidigare också, och då bara var en dröm. Känslan var densamma, lika verklig nu i verkligheten, som i drömmen. Så jag drog slutsatsen att jag inte kan drömma samma dröm två gånger på rad och ringde genast jobbet. En bitter teamleader svarar, som jag senare under dagen svär åt i telefon, efter att denne svor åt mig. F.U Right back som dom säger. Sen är dagen på jobbet ett helvete. Jag är utmattad pga sömnbrist, jag får ingen rast förrens jag har 50 minuter kvar att jobba. Allt skiter sig. Jag har ont i visdomstanden, ryggen och skuldrorna smärtar, och ja, inget går vägen. En sak förgyllde dock min dag. Helt sonika får jag ett fräsht äpple av en flygvärdinna. Äter upp det och tolkar det som att Apple Store kanske har goda besked till mig idag. Att jag får köpa telefonen tillslut. Väl inne på Apple Store väntar jag väldigt länge på besked eftersom personalen där försöker ringa Netcom. Får beskedet att de fortfarande inte är klar med kreditupplysningen. Tjejen i butiken säger att hon ringer innan dagen är slut, då de sa att de skulle ha lyckats med checken tills dess. Netcom hör inte av sig till Apple, och jag får den dåliga nyheten. Och nu till det sjukaste, på månader. Det mest bisarra sedan 2 guys 1 horse. Där jag står och väntar på spårvagnen kommer en oälskad gåendes. En i knepiga skor. Svarta tighta byxor med låg midja. Knallrosa hår. Smink, piercingar, anorektisk smal. Nagellack, och en liten antydan på penis. Oh herregud. Jag kan ju inte sluta titta. Och jag tittar inte bara som en dum svenne, jag reagerar, jag äcklas, jag börjar skratta och sucka, vickar på huvudet. En man ser detta och marsherar fram till mig. Han kommer obehagligt nära. Trycker sig upp i ansiktet på mig och säger "Tror du på Jesus?".
Jag tittar bara på honom, och säger nej. Vilken jävla Jesus. Den här killen vill väl pränta in en metafor i min skalle, att den här killen kan lika gärna ha vart Jesus själv, walking down the street, in pink. För ni vet ju hur det går om man inte släpper in en uteliggare som knackar på. Jesus lackar ur och säger, "jag stod i din dörr, klädd till tiggare, och du släppte inte in mig min son!". Men heey mannen, den här jäveln som fjollade ner längst gatan i rosa och med äggledare stora som ölkorvar kan INTE ha vart Jesus. Kristendomen tycker det är ajabaja med bögar och sjuka människor, så varför ens klä ut sig till en sån? Inte ens Jesus skulle göra det. För jag vet, Jesus är min homeboy! Även om han jävlas med att göra mig till den morgontröttaste människan EVER. HA...
Tror du på Jesus?
Jag borde ha sagt... "Tror du på snabbt läkkött?" PANG! EN i nyllet. Blåtira. Gå hem och bikta dig sopa.

Jesus diggar inte killar som försvarar EMObÖGaR.